Flemish Baroque Era Painter, 1577-1640 Peter Paul Rubens (June 28, 1577 ?C May 30, 1640) was a prolific seventeenth-century Flemish Baroque painter, and a proponent of an exuberant Baroque style that emphasized movement, color, and sensuality. He is well-known for his Counter-Reformation altarpieces, portraits, landscapes, and history paintings of mythological and allegorical subjects. In addition to running a large studio in Antwerp which produced paintings popular with nobility and art collectors throughout Europe, Rubens was a classically-educated humanist scholar, art collector, and diplomat who was knighted by both Philip IV, king of Spain, and Charles I, king of England. Rubens was a prolific artist. His commissioned works were mostly religious subjects, "history" paintings, which included mythological subjects, and hunt scenes. He painted portraits, especially of friends, and self-portraits, and in later life painted several landscapes. Rubens designed tapestries and prints, as well as his own house. He also oversaw the ephemeral decorations of the Joyous Entry into Antwerp by the Cardinal-Infante Ferdinand in 1635. His drawings are mostly extremely forceful but not detailed; he also made great use of oil sketches as preparatory studies. He was one of the last major artists to make consistent use of wooden panels as a support medium, even for very large works, but he used canvas as well, especially when the work needed to be sent a long distance. For altarpieces he sometimes painted on slate to reduce reflection problems. His fondness of painting full-figured women gave rise to the terms 'Rubensian' or 'Rubenesque' for plus-sized women. The term 'Rubensiaans' is also commonly used in Dutch to denote such women.  Related Paintings of Peter Paul Rubens :. | Interior of the Banquetiong House (mk01) | Bacchanal auf Andros | View of Antwerp witb the River (MK01) | Equestrian Portrait of the Duke of Lerma | halmhatten |
Related Artists:
Heinrich Eduard Linde-Walther
1868-1939
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Otto Marseus van Schrieck
(ca. 1619, Nijmegen - buried June 22, 1678, Amsterdam) was a painter in the Dutch Golden Age. Marseus van Schrieck spent the years 1648-1657 in Rome and Florence with the painters Matthias Withoos and Willem van Aelst, after which he settled in Amsterdam. He is best known for his paintings of forest flora and fauna. In Arnold Houbraken's biography of him, he mentions that he joined the Bentvueghels in Rome and was called the snuffelaer, or "sniffer", because he was always sniffing strange lizards and snakes. He quotes his wife, who apparently survived him by two husbands and was still alive when he wrote the book. He wrote that she said that Otto kept snakes and lizards in a shed at the back of his house, and also on a piece of land outside the city that was walled in for this purpose.